En är KY

Tittar man noga på bilarna parkerade framför "vårt" hus, ser man att alla utom en har backat in i parkeringsluckan. Så är det överallt,  bara en av tio-tjugo bilar står framåtvänd. Egentligen är det svårare att backa in i det smala utrymmet än att backa ut - så varför? Min värd förklarar att det blir  lättare att se att man inte besvärar någon när man skall köra ut. Att inte besvära, att i förväg ta hänsyn till vad andra skulle kunna tycka är även idag en avgörande social färdighet. Tankesättet är så levande att det har gett upphov till ett modeskällsord: KY. KY kommer från chat-världen, bokstaveras på engelska och betyder 空気が読めない人, ordagrant en som inte kan avläsa atmosfären.  Bland japanska ungdomar verkar KY vara ett lika vanligt skällsord som mongo var i Sverige.

Hemligheten avslöjad

Alla vet att Japan är ett renligt land. Fast det har hittills varit en välbevarad hemlighet att tidigt varje morgon blir alla de träd som inte kan tvätta sig själva (se lotuseffekt ) duschade av därtill anställd personal.

Remember, you read it first here!

Blomsterskådning

På ett sätt är blomsterskådningen en folkfest i klass med midsommar. Förra gång i Tokyo såg vi tom  tunnelbanestationer utsmyckade med körsbärsblommor, och det var en underbar upplevelse att i gryningen se unga tjänstemän i svart kostym sitta på en pressening i parken för att säkerställa platsen för firmans picknick på kvällen. Folk reser långa vägar för att beskåda (och fotografera) körsbärsträden och picknicka under dem.  Här i Tsukuba var de trafikstockningar pga av alla bilar som skulle till vår i trakterna vida berömda körsbärsallé.
Fast när vi var på en kabukiföreställning med engelsk förklaring, blev vi påminnda om att i den japanska av buddhismen genomsyrade kulturen är körsbärsblommorna en melankolisk sinnebild av livets korthet och meningslöshet. Jag minns inget av pjäsen, men minnesekot av den avslutande sjungande eller mässande berättarstämma och den klagande musiken ger mig fortfarande rysningar.

Men någon buddhist blir jag inte. När alléns sista blommor fallit, gläder jag mig åt andra.

"仕方がない" "det finns inget att göra åt det"

仕方がない är en vanlig fras, 5 miljoner Googleträffar, men tolkas även som japanernas tendens att akceptera omständigheterna, hur de än är. Den har tom en egen Wikipediaartikel, som bla talar om att frasen lär ha ingått i den japanske kejsarens kommentar till Hiroshima.
Jag fick anledning att tänka på den nyligen. Värmen i mitt rum har stängts av, och eftersom jag har mina bekymmer med vita fingrar redan vid måttlig kyla, och det har åter blivit runt 5-10 grader ute, gick jag till husvärdinnan. Jag fick ett vänligt besked att uppvärmningssäsången är över i hela huset, och att det finns det inget att göra åt.

Nästa morgon blev jag så tillfrågad hur jag klarade kvällen, och fick en liten kasse med kemiska fingervärmare som värdinnan hade tagit med sig hemifrån till mig.

Kylan ute håller i sig, och efter några dagar har nu uppvärmningen återkommit.

Spelar storleken någon roll?

Det beror förstås på. Men om man ha en föreställning om en lyckad lördagskväll med en hela på bordet, så undrar jag hur det skulle gå med en 4 liters whiskyflaska.
Speciellt för den halva av japanska befolkningen som inte har "Antabus" allelen av alkoholdehydrogenasen.

En fråga om balans?

Alla japanska cyklar tycks ha cykelkorgar, och de flesta ett cykelstöd i form av ett kantigt U som fälls ner under bakhjulet. Jag undrar om det hänger ihop?
Av egen erfarenhet vet jag hur svårt det är hindra att en svensk cykel från att välta när man lastar tre stora kassar  i cykelkorgen, och min mentala bild av en japansk cyklist är en hemmafru som är på väg till eller från affären. Så formen av cykelstödet kanske speglar den huvudsakliga cykelanvändningen i olika länder?

Shoppingtur

Det här är en fotgängarbro över en ofärdig motorväg. Det verkar att man förväntas torka fötterna innan man ger sig ut på bron.

 Konstmuseum eller operahus? Nej, ett shoppingscentrum i Tsukuba, som med 200 000 invånare är en småstad. När jag tänker på det nya Entre i Malmö, blir jag nästan gråtfärdig

Korgarnas förlovade land
Jag har länge letat efter en vacker stor rektangulär korg för att lägga gamla tidningar och reklamblad i. I Nitori, en helt vanlig heminredningsaffär, hittade jag korgar och ställ av all de slag, metall, bambu, textilband, plast - bekymmret är bara hur denskulle få plats i resväskan.

Ärlighet

Den här bilden talar nästan för sig själv. Den är tagen i lobbyn på en konferens i Fukuoka; 500 yen är ca 30 kronor.
Fast jag fick uppleva ärligheten i en större skala när jag klantigt en kväll lämnade kvar min lilla väska med pass, körkort, kreditkort och alla pengar för två månader på ett bord där man packar in sina inköp i vår lokala stormarknad. Nästa dag ringde de från den tjeckiska ambassaden i Tokyo att mitt pass finns på polisstationen i Tsukuba, och där fanns min väska, med allt. Fast jag kan fortfarande inte förstå hur den tjeckiska ambassaden kunde hitta mig, jag trodde att ingen förutom JSPS vet var jag finns.

Frukostbekymmer

Rummen i gästhuset har tydligen en dålig elförsörjning, och därför måste gästerna anmäla all egen elektrisk utrustning till värdinnan och bara får använda sådant som rakapparater och datorer. Efter förra vistelsens fadäser med brandlarm och husutrymning vill jag helst inte rosta bröd på gasspisen, och försökte att få tillstånd att skaffa egen brödrost. Det fick jag inte, men några dagar senare meddelade fru Kobayashi att jag har fått min mikrougn utbytt mot en med grill.

Jag försäkrade henne att jag kan läsa ordet "toosutaa", (toaster, ト-スタ-) på mikron och att jag klarar mig. Det borde jag inte ha gjort. Det tog mig säkert en halvtimme för att få min första brödskiva. Dels insåg jag inte vad som är en tryckknapp med text på och vad som är bara text. Det fanns tex en bild av två brödskivor och ordet "toosuto" (toast, ト-スト), som jag fortfarande inte vet vad den är bra för. Sen skulle jag lista ut att man skall trycka på ト-スタ- varpå ratten som annars tänder lampan vid olika menyval plötsligt anger tiden i sekunder, - och sedan trycka in den ratten. Men det var mödan värt, i våra affärer här finns det inget annat bröd än toastbröd, och att äta det orostat är inget vidare.