På ett sätt är blomsterskådningen en folkfest i klass med midsommar. Förra gång i Tokyo såg vi tom tunnelbanestationer utsmyckade med körsbärsblommor, och det var en underbar upplevelse att i gryningen se unga tjänstemän i svart kostym sitta på en pressening i parken för att säkerställa platsen för firmans picknick på kvällen. Folk reser långa vägar för att beskåda (och fotografera) körsbärsträden och picknicka under dem. Här i Tsukuba var de trafikstockningar pga av alla bilar som skulle till vår i trakterna vida berömda körsbärsallé.
Fast när vi var på en kabukiföreställning med engelsk förklaring, blev vi påminnda om att i den japanska av buddhismen genomsyrade kulturen är körsbärsblommorna en melankolisk sinnebild av livets korthet och meningslöshet. Jag minns inget av pjäsen, men minnesekot av den avslutande sjungande eller mässande berättarstämma och den klagande musiken ger mig fortfarande rysningar.
Men någon buddhist blir jag inte. När alléns sista blommor fallit, gläder jag mig åt andra.
Sunday, April 25, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)


Nu tror jag att Brysselborna och belgare i gemen inte heller är några vidare buddhister, men körsbärsblom kan de producera mån tro!
ReplyDeleteHär två exempel på kvarterets träd med tillhörande barn:
http://dl.dropbox.com/u/310591/BlomMedSpring.jpg
http://dl.dropbox.com/u/310591/TessaMedBlom.jpg
Svigrou